Livet är inte rättvisst.
Varför har visa familjer det så jävla underbart.
Medans andra som gör allt för att det ska hålla får ett rent helvete?

Det sägs att synden straffar sig själv, men enligt mig är det ingen synd att älska sina barn och göra allt för att dom ska få det bästa, ha bra föräldrar och allt vad det heter, det är inte rättvisst.
Varför finns det inte botmedel till allt?
Varför finns det inte ett bra rättsystem?

Ärligt talat vet jag inte va jag svamlar om alltså.
Vill egentligen bara gå ut och skrika, låta tårarna rina ner för mina kinder.
Åh skrika så allt blir bra igen..
Att alla jag håller så jävla hårt om mår bra ...

Varför ska skiten hamna på dom jag älskar ?

Om det gick så skulle jag ta all smärta, all sjukdom allt för att mina skulle må bra.
Åh veta att framtiden ser ljus ut och att alla kommer må bra.

Önska bara att allt kunde bli bra igen.. Trött på denna skit
Ärligt talat fattar jag ingenting längre.
Förstår inte vad vi gjort för ont för att detta skulle hända..????

Kan nån tala om för mig hur faen min framtid ser ut?
Hur mina älskades framtid ser ut?
Eller vad jag kan göra för att alla ska må bra ?

Orka ha dessa tankar, men man kan inte sluta..
Vart man än lyssnar vad man än gör känns det som att det förföljer mig... Åh mina älskade.

Over and out för min del..



ÄLSKAR MINA KÄRA SÅ EXTREMT MYCKET JAG HOPPAS BARA DOM VET DET.!